Jag sov lätt den natten. Vaknade till då och då, såg hur skogen bildade en siluett mot den ljusnande hösthimlen. Ibland kysste jag lätt dina läppar och såg hur du då log i sömnen. När solen smögs sig fram bakom skogen vände du dig mot mig och andades din sovande, tunga andhämtning i mitt ansikte. Dina ögonfransar såg så långa och fylliga ut i morgonsolen, och jag fyllde ut tiden med att betrakta ditt ansikte.
Tillsist gick jag upp för att snyta mig och när jag kom tillbaka låg du där med öppna armar och log mot mig. Jag tror, att någonstans mellan då du tryckte din kropp så hårt mot min under täcket och då jag såg hur dina ögon glittrade när du skrattade, så föll jag hårdare för dig.