In i vatten vi med våra sinnen flyr
Sakta låter vi vår kropp bli helt naken
låter vår mun fyllas av den saltsmaken
innan morgonen på oss sen stillsamt gryr

Genom vida galaxers ögon vi syr 
Tillsammans springer vi över isflaken 
och återigen står jag här nyvaken 
Vår kärlek fastslagen i miniatyr

Vridna leder som vi med vatten fyller
Bubblor leder vår väg mot evigheten
Här lever vi i perfekta idyller

Jag kommer nog aldrig glömma fräckheten
Den verkligheten där du mig förgyller
Låt oss nu mörda den här dumheten

Oktobers himlar hängde runda
    Alléers lövfall regnar
    i vattenfyllda sängar
Höstfruktens bad i dimsjöar grunda
    för ett flygande töckens vägnar
Håller våra sjungande sinnen sunda
    Knackande fönster i vinden gungar
Glittrande grå gastar här stunda
    och allt de mig tillägnar

Ny elektricitet strömmar in
    leds i min träiga sjö
    här ska det aldrig dö
och du visar upp en ny min
    snart ska löv täckas av snö
    aldrig mera säga adjö
Låt oss fara till någonsin
    Du över mig stjärnor strö
Bladfällningens tårar förvandlas till vin
    och därborta står en rödgul mö

Mörk man över linjer går
    sparkar löv i nordlig riktning
    nu helt klar över sin inriktning
Låt oss rycka i nattens mörklockiga tärnas hår
    sedan bada i hennes nya skiftning
och han stänker grumligt saltvatten i sår
han kastas i taggiga björnbårssnår
    - i min diktning

Återgiven till övergiven
som näckrosor på grönt vatten
Jag plockade upp den sista
syrenkvisten från marken
så stilla med kraft
och du såg mig som främling
             jag är en främling
  för dig
  för mig
  för oss
och den nya färgen tar vid
o, så underbar du är
och det kalla tar vid
som blött och ny färg

Jag kunde inte låta den ligga kvar
Jag grep den
förstörde bilden
Nu finns den hos mig
där den ska hänga tills den blommar igen

och vriden är du
och synd är du
och gröna vattnet blir tillsist
is som skärvar sig
blixtrande kanter som skärvor i sig
saltis smältandes