Jag drömmer om dig, ganska konstant dessutom. Du sitter i soffor med stickade leggings. Du minglar på fester. Du sover i min säng.
Jag tror att jag ser dig överallt, inte lika ofta längre som tur är. Tur att det inte finns många med samma gyllenblonda hårsvall som du har.
Jag skannar alltid av online-listan på facebook efter dig, men det betyder inte att jag skriver. Jag måste vara snäll mot både mig och dig och låta bli.
Jag kramar min kudde om natten och känner mig ensam. Saknar ryggen att kyssa och värmen att dela.
Jag pratar för mig själv när jag röker för det finns ingen annan att dela stunden med. Oftast brukar det urarta i snödrivor som får sig en spark, trots att jag försöker tygla min aggressiva sida.
Jag skriver igen.

Det övergår mitt förstånd att det fortfarande finns folk som läser den här bloggen. Så många gånger som jag övergivit den i halvår i sträck!

Rök som stiger upp i snökosmos
Lilla lilla hjärtkosmos
Spela videospel och kickflippa molekyler
Snälla lilla basgång låt mig vibrera med
Låt mina korta shorts bli svettiga och mig bli varm i skinnet
Mina solglittriga fingrar väntar på att få träffa dig. Glimma över din kropp.
Dina ögon väntar på att få se mig ta på min röda klänning, ta av.
Leta efter mig över stan, under solstänkta ansikten och hårdnad hud.