det fina är det omtåliga

Det är faktiskt vackert ute, tänker hon.
Hon vill ut, ut till det där vackra. Hon slår mot väggen av stål tills hennes kropp blir blodig.
Tillsist sätter hon sig ner och inser att hon aldrig kommer kunna komma ut.

Därute lyser solen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0