Mitt på en gigantiskt glaciär går en flicka
Allting är vitt men hon är svartklädd från topp till tå
hon kommer alltid föredra svart framför vitt

Inget hinder verkar för stort för henne
och fastän hon fryser så mycket tar hon sig vidare med blicken fäst framför sig
och det långa håret fladdrande bakom sig

Tillsist ser hon en avgrund i den vita, kalla isen
och på andra sidan står det en man
med ett vackert leende på läpparna

Kom, ropar han, hoppa
jag är ju här och tar emot dig
du kommer aldrig frysa mer

Hon tvekar
Det är så långt till andra sidan
och om hon faller ner i den förskräckliga avgrunden kommer hon aldrig komma upp igen

Jag vet inte om jag kan, ropar hon med en röst som blir så tunn i den starka vinden
Jag behöver dig här, ropar han tillbaka, jag vet att du kan
och fastän hon så gärna vill vara med honom så stod hon kvar på samma punkt

Gör det nu, hans röst bärs genom vinden som blåser snöflingor upp i ögonen på henne
de får henne att börja gråta
men hon backar sakta och gör sig redo att springa

Hon börjar springa med all styrka hon har och snön river i hennes ansikte
Jag måste få vara med honom, är det hon tänker när hon tar det sista klivet på avsatsen
och med ögonen slutna flyger hon genom luften

Den första brännheta värmen känner hon när hans hand når hennes