Det var en underbar känsla

Ångest och förälskelse var de känslor som var
Sedan brast det
Som en alltför hårt spänd sena

Senan slungade ut mig i världsrymden
till det ställe som kallas absolut ingenting
Mitt sinne räddade sig själv från utplåning
och jag flög med

Nu svävar jag
och jag behöver inte hitta ett hem
jag vill inte att senan ska spännas igen

Jag kommer inte anstränga mig mer
och dom kommer ångra sig