Hon gick genom en tunnel, en vacker tunnel.
Den var just nu svart, den var nästan alltid svart, men det var något hon inte riktigt såg, hon tittade bara framåt.
Medans hon gick tänkte hon på ingenting. Hon var tom.

Hon gick långsamt, med steg som ekade i den tomma tunneln.
Ibland stannade hon till,
som om något fångat hennes uppmärksamhet,
men hur skulle något kunna göra det? Tunneln var tom.

Inom sig kände hon desperation, tvivel, ångest.
En längtan så stor att hon ibland trodde att den skulle kväva henne.

Hon fortsatte gå.