Sönder
Sönder och samman ligger hon på det kalla plastgolvet
Hennes halsband vilar tungt mot det nakna bröstet
18 karat

Hon har ingen tidsuppfattning och när solen kastar sina första strålar mot den kala väggen blinkar hon och drar ner persiennerna
Hon måste ha någonting
Stapplande letar hon sig genom den mörka lägenheten
till kylskåpet
Hon kastar i sig allt hon hittar och sätter sig sen i den nersuttna soffan
Håret hänger i tovor och fett, smutsigt

Varför kan han aldrig komma hem?
Hon behöver honom
Hon smyckar sig i väntan
och samtidigt väller ångesten upp i henne
Hon springer till porslinstoaletten, greppar tandborsten och låter magen tommas på sitt innehåll
alldeles surt i munnen
Lättad sjunker hon ihop på kakelplattorna
smeker tandborsten i sin hand

Han är alltid borta från henne
Hon vill kunna ta på hans hår
Se hans ansiktsuttryck
Känna hans hjärta slå hårt under hennes handflata

Hon glider in i mörkret igen
Känner de ädla stenarna mot hennes bara hud
De gör henne inte lycklig
Bara helt sönder