"Men grejen är ju den att han är totalt överlägsen", sa han grötigt medans han smackade på en skinkmacka. Jag svalde ner min del av mackan innan jag svarade
  "Han är inte totalt överlägsen, han kanske var revolutionerande, men inte överlägsen." Utanför fönstret gick solen ner. Landskapet var nu helt förändrat, gröna skogar svichade nu förbi i rasande fart. Höga kullar låg på båda sidor om tåget. Den enda klassiska musiker vi båda verkligen gillar är Claude Debussy. Det var jag som introducerade honom för klassisk musik, och då i synnerhet för Debussy. Mitt favoritstycke är The girl with the flaxen hair, hans är Golliwog's Cakewalk.
  "Han var den första som tog impressionismen in i musiken", sa han med näsan i vädret. 
  "Det gör honom fortfarande inte totalt överlägsen!"
Innan jag hunnit avsluta meningen hade han rest sig. Han rotade igenom sin väska och snart hade han sin mobil i handen. Snart hade han satt igång The girl with the flaxen hair. Jag smackade nöjt med tungan och lät hjärnan koppla bort. Utanför rann världen förbi i ett dis av svart, mossgrönt och gult guld.
  "Fortfarande säker på att han inte är överlägsen?" hörde jag honom säga någonstans brevid mig.
  "Nja.."