En dag promenerade jag ner mot bryggan. Solen skulle snart gå ner. Det var hett ute, gräset var brunt och förtorkat. Jag gick med händerna i fickorna och blåste håret från pannan och för många känslor tog mig i huvudet, ett tryck från alla håll. Vägen dit var kantad av sommarstugor från sjuttiotalet och långa rader av brevlådor. Snart var jag framme vid bryggkanten. Jag ville bada men vågade som vanligt inte, istället såg jag bort mot horisonten och öarna på andra sidan sjön. Jag lyfte mina armar så jag bildade ett kors och låtsades slukas av solen. Snart kunde jag känna smaken av saltvatten mellan mina läppar. Vattnet kluckade under bryggan, ibland slog en fisk i vattnet. Jag tog ett djupt andetag innan jag sänkte armarna. Sedan knäcktes bryggan under mig. Jag slog hårt i vattnet och sjönk meter efter meter. Efter ett tag stannade allt och jag blåste ut all luft ur lungorna och kände vattnet ta tillbaka sin plats där. Här stannade jag tills solen dog. Sakta reste jag mig upp och gick hem.