Jag tror det egentligen är meningen att man ska skriva kärleksbrev när man har hittat kärleken, men jag vill skriva om hur det var att längta efter kärleken. Det här är till honom.

Mina tankar går ut till dig, den mesta av tiden
Jag undrar, men jag förundras också av skenet från dig
ett sken som inte har träffat mig än, ett sken som jag inte än kan vända ansiktet mot och njuta
men det är ju fortfarande ett sken, eller hur?
Du finns. Det gör mig lycklig

När solen ligger lågt och färgar himlen i en gyllene rosa färg så går jag ofta runt stan
När ingen ser så har jag sträck ut armen, pekat med pekfingret och snurrat ett helt varv
Då vet jag att jag i fantasin har pekat rakt på dig
att jag har pekat rakt mot den jag ska älska (om jorden hade varit platt..)
den gesten fyller mig med lycka

Jag undrar vad du gör, hur du ser ut, hur du är
Men jag fantiserar inte om vår tid tillsammans
Jag vill att vi ska upptäcka den tillsammans
Däremot fantiserar jag om händer som känner mjuk hår under sig
och jag undrar vad du gör
Undrar du vad jag gör?

Jag är din
Du är min
Vi är varandras