Meet me in the back of the blue bus

Jag känner mig så tom
Jag orkar ingenting. Irrar omkring i lägenheten och vet inte vad jag ska göra. Öppnar kylskåpet och stänger det igen 20 gånger per kväll. Letar efter krämer, smink. smörjer mig och sminkar mig inför ingen och irrar sedan aningen vackrare igenom lägenheten. Sätter på mig fotlänken jag fått av min syster som jag älskar så mycket. klär mig sedan i mina vackraste klänningar, mina vackraste korsetter och underkläder och dansar omkring. Jag tror mina grannar ser allt, men vafan, låt dom se. Tar på mig mina högklackade skor och trippar omkring, är säkert 1.95 centimeter. sätter mig vid pianot och sjunger nån låt av Nico även fast hon är en alt och jag är sopran. Hör hur fotlänken plingar och klingar vid varje steg. Letar igenom mammas gamla smyckeskrin och hittar vackra örhängen, extas, slänger ner dom i resväskan bland alla andra saker som ska med till Turkiet. Spelar The Doors och Edith Piaf, lite ZZ Top. Lägger mig raklång i sängen och håller min månadssten Ametist i vänsterhanden och kramar det hårt, det ska visst ha en helade effekt, och allting har väll effekt om man tror på det tillräckligt mycket?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0