Jag kommer ihåg det så så bra. Markus Krunegård sjöng om stjärnfallet på Sigurdsgatan 25, vi stod längst fram. Ljuset var rött och jag trampade på andras fötter. Fötter tillhörande snyggare, coolare människor. Åh, så liten och ful jag kände mig. Men släppa loss, det kunde jag. Jag rörde honom, log för mig själv och fnittrade tillsammans med Elin. Det var innan allförstora Bekymmer och Besvär. Innan allt det där. Jag minns snöfallet. och svetten. och känslan att tillhöra något.