Du är min dikt

Mina händer hänger här
Glasvita innan de faller
Greppa färg förbehållslöst
och mig är inte längre borta

Många saltdroppar svänger svekfullt
Svalkande, berikande
från fingrar krossade, splittrade
Miniatyrgår över bladen

Min knut kramar känslan
Spottad och späad
längtar efter dig att bli mig
att blir oss, långt bort

Du kan bli mitt fort


Kommentarer
Postat av: Moa

Varför du så underbar, Maria?

Varför är du så bra?



Jag älskar dig, min vän.

2010-09-07 @ 23:02:54
URL: http://mooahedstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0