Du är min dikt
Mina händer hänger här
Glasvita innan de faller
Greppa färg förbehållslöst
och mig är inte längre borta
Många saltdroppar svänger svekfullt
Svalkande, berikande
från fingrar krossade, splittrade
Miniatyrgår över bladen
Min knut kramar känslan
Spottad och späad
längtar efter dig att bli mig
att blir oss, långt bort
Du kan bli mitt fort
Kommentarer
Postat av: Moa
Varför du så underbar, Maria?
Varför är du så bra?
Jag älskar dig, min vän.
Trackback