En gyllene kraft flödar i mina ådror och gör mig så otroligt olik. Mig själv är inte här nu. Mig själv är borta. Som en Kafka-skalbagge ligger jag på golvet inför deras dömmande ögon. De ser mig liggandes på rygg och slår mig sedan med en lätt handrygg. Jag vill se mig själv som mer än dom, runda blir deras ögon när jag sjunger med på The times they are A-changin'. Sedan lämnar jag rummet och lämnar dem åt deras öde, de betyder ingenting för mig längre. Jag saknar en viss någon.