Det vita pappret nuddade min nästipp. Jag sniffade. Doften var underbar, rå men smidig. Jag log, ögonen slutna och gömd bakom arket. Sniff. Snart skulle det tomma fyllas av färg. Ord. Livet. Jag kan inte säga att jag inte såg fram emot det, för det gjorde jag. Extremt mycket.
Pink Flag ur högtalarna, kanske kände jag oslipad lusta. Jag lyfte mitt huvud och andades in en sista gång, sedan var jag igång. Blyerts och karaktärens böjelse. Sakta skapas ett mönster, en tro. Du förstår nu vad du ska göra, och du gör det rätt. Du är värd hyllningar. Håret står upp på armar och ben, pappret doftar nu lätt stenigt. Men, en droppe blod som letar sig mot marken stör min frid. En skåra i mitt pekfinger som nu svider och rinner över av blod. Snart flyter blodet ut över mitt golv och en idé föds. Jag lägger pappret på golvet och gör tio stänk på det i Pollock stil. Utanför steg solen.