Jag satt vid bordet utanför hans lilla stuga på tomten, lyssnandes på Passion Pit på hans Ipod. Han, springandes mellan husen, såg lika snygg ut som vanligt. Håret half uppsatt i en hästsvans, med min tofs. Jag hade placerat mig där jag satt dels på grund av att jag annars distraherar honom från att göra det han ska, dels för att eftermiddagssolen sken så starkt där. Efter en stund sätter han sig vid bordet och rullar sig en cigarett. När han är klar tar han fram tändaren och sätter glöd på den. "Nu ser du så där fundersam ut igen", säger han och drar ett bloss. Jag hinner inte riktigt förstå vad han sagt innan han blåser ut röken och tilllägger, mest för sig själv, "som vanligt...". Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade inte tänkt på någonting. Så vad jag får ur mig blir det klumpiga svaret "Bara för att jag ser fundersam ut betyder det inte att jag tänker på något speciellt". Jag ler och han för cigaretten mot munnen igen.