Jag tänker låta mig själv bli arg. Jag har frågat mig själv vad jag ska göra och svaret har jag nu funnit.
När pratade jag senast med en klasskamrat utanför skolan, ansikte ¨mot ansikte? Jag tänker men kan inte komma ihåg. All denna teknik har tagit över våra liv och dödat allt mänsklig kontakt! Ingenting spontant! Var har den äkta kommunikationen tagit vägen? Var har äkta kärlek och vänskap tagit vägen? All denna materialism för oss längre och längre ifrån varandra!
Jag har en vän, en väldigt god vän. Henne har jag inte träffat utanför skolan på flera månader. Vi pratar inte längre. Den vänskap vi hade har förstörts av distans, en distans som vi skapat med också all denna moderna teknik.
Jag VILL inte smsa dig! Jag vill inte ens prata i telefon med dig! Jag vill se dig, jag vill kunna sträcka ut armen och hålla om dig, jag vill se dina ögon!
Allihopa blir vi isolerade, och jag vet inte hur ni känner inför isolering, men jag blir galen av den.

Vi blir lurade! LURADE!
Vi har alla blivit lurade att utsidan är det som är viktigt. Lurade till att äta snabbmat som gör oss tjocka. Lurade till att få en sämre utbildning än den vi vill ha. Vi låter oss själva passa in i ramen eftersom det är smidigast så, men jag har fått nog. Jag har verkligen fått nog med skit nu.