Allt är surrealistiskt.
Jag kan inte mäta tiden.
Om den går fort?
Jag tar upp mitt block och penna igen.
Ser svarta blommor slå ut på väggarna.
Känner lusten i ådrorna.
Hör miljoner sängar sjunga.

Om jag grät,
skulle då tårarna ha färg?
Om mitt blod läckte,
skulle det då torka?
Om mitt hår klipptes,
skulle det då skrumpna?

Droppen som rann ut
Svettiga lakan
men, skrik och slag
Vanmakt och besvikelse
istället