Höstglöd

Det är lycka, det är det verkligen.
Sena kvällar och långa morgonar i sängen, nos mot nos.
Han är min ögonsten. Jag beundrar var del av honom.
Det blir ljusare runt honom och allt blir enklare.
Han får mitt hjärta att slå hårdare,
vad skulle jag mer begära?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0