Jag tänker överge den här bloggen tills jag behöver den igen. Jag kommer bara publicera verk jag åstakommit, inga fler halvdana, gnällande texter. Det är dags för förändring.

Jag kan inte sova

Jag står i mina vackraste underkläder och röker ut genom fönstret. Ser hur läppstiftets rosa färg fastnar på filtret, fryser lätt när vindarna drar in över min kropp. Försöker koncenterar mig på gatans tysta liv istället för på mitt inskränkta, instängda och kvalmiga rum. Helt ensam i min egna värld, självmant instängd i mitt slott. Röken bränner i lungorna. Dire Straits sjunger om Romeo och Juliet i bakgrunden och texten får en klump att växa i halsen.

Jag FÅR inte bry mig.. Helvete!

Jag tror jag behöver förlora lite av verkligheten och förlora mig i fantasi.

Har du någonsin varit ensam i en folkmassa?

Solen susar i min glasögon när jag sitter här i min fotölj. Persiennerna bryter ljuset till diagonala ränder som söker sig över min trötta kropp. Jag försöker tänka klart men allt bara suddas ut tills min hjärna är ett mos av kärlek, trycket i bröstet och gråten i halsen. Jag har fått för mig att jag inte ska lämna rummet idag. Det är den första riktiga vårdagen, och jag tänker inte omfamna den. Jag ska vara på mitt rum tills jag blir ett hungrande skelettmonster som väntar på någon slags natur. Någon slags glittrande inspiration som får mig att aldrig mera bli ledsen eller elak. För då har jag förstått vad det hela går ut på.

Jag tänker att jag är John Coffey och att jag utandas det svarta inom mig.