Små bubblor av luft, återgivna men oftast övergivna. De pulserar nu av rörelse. Från grönt till lila som viner genom glaset. Bakom, näsa och mun som ger liv. En ström av ett andetag som klistrar en lätt imma på glaset.

Inuti, virvel och vind. En skör andning som bildar detta kosmos, spränger pojkens bröst och kastar kraft åt glasets många hörn. Spektrumet bildar fyrverkerier som finner sina mittpunkter i bladbubblorna.

 

Sedan förändras bilden. Vinden blåser och rutan förmas till en glashand med samma känsliga bubblor. Den doppar sina fingertoppar i en göl och låter sedan vattnet droppa från fingrarna. Sedan för han fingret till läppen och känner där en grumlig smak av salt.

Tjutande hår, vinkar i vinden

Sockrar sönder mitt kaffe.

Brännmärken på handen som regnar över

Att vicka på stela fingrar

Kråkor delar min hjärna, slänger bitar åt sina ungar

Sprider mig bort

Kroppen fylls av vatten och jag drar

långa tag genom vattnet

Pedaleffeker och tinnitus.

Blöter läppen och vandrar i dugg.

Jag har heartbreak

Kroppen slår förtvivlat fort

Kan inte äta, kan inte bli hungrig

Försöker fundera och analysera

men mitt hjärta, alltför hetsigt

hoppar omkring

påminner om adrenalin i min kropp

Jag hatar heartbreak

Måste acceptera

Hjärtkras är mitt essä

Hitta värmen

inte din egna egoistiska längtan efter

hans kropp

Hans kropp...

De små hårstråna vid bröstvårtan

De korta benen

Oanständigt långa polisonger

Men hans sinnelag ändå

Kvick som ett ormbett

Mer godhjärtad än vad han tror

Pojkaktigt okynnig

Vill inte släppa känslan

men mina händer dras åt andra håll

Jag har heartbreak

Riv min rygg
  Fingra min hårbotten
    Segla mitt kosmos

  Jag ska

Rida din kropp
  Kyssa din rygg
    Se ditt ansikte