Brev
Kära Pojke,
Du förstör min litteratur. Jag som trodde att sägen om att bra poesi skapas genom misär var en lögn, du har bevisat motsatsen för mig. Jag är lycklig nu, så sjukt förälskad i dig, men att ha dig borta under en hel vecka får mig att skälva inombords. Jag har försökt att boka in så mycket jag bara kan för att inte ha tid till att sakna dig, men det funkar inte.. Jag vet inte varför men just nu är det bara en massa usla saker som regnar över mig och att ha dig här skulle vara bra för mina nerver, kanske är det därför jag saknar dig så? Jag vet inte varför jag känner så starkt för dig heller.
Jag är så fånig jag vet...
Puss på dig
P.S. Läste precis genom brevet och det är helt obegripligt.. Ursäkta för det..
Du förstör min litteratur. Jag som trodde att sägen om att bra poesi skapas genom misär var en lögn, du har bevisat motsatsen för mig. Jag är lycklig nu, så sjukt förälskad i dig, men att ha dig borta under en hel vecka får mig att skälva inombords. Jag har försökt att boka in så mycket jag bara kan för att inte ha tid till att sakna dig, men det funkar inte.. Jag vet inte varför men just nu är det bara en massa usla saker som regnar över mig och att ha dig här skulle vara bra för mina nerver, kanske är det därför jag saknar dig så? Jag vet inte varför jag känner så starkt för dig heller.
Jag är så fånig jag vet...
Puss på dig
P.S. Läste precis genom brevet och det är helt obegripligt.. Ursäkta för det..
Stund
Jag satt vid bordet utanför hans lilla stuga på tomten, lyssnandes på Passion Pit på hans Ipod. Han, springandes mellan husen, såg lika snygg ut som vanligt. Håret half uppsatt i en hästsvans, med min tofs. Jag hade placerat mig där jag satt dels på grund av att jag annars distraherar honom från att göra det han ska, dels för att eftermiddagssolen sken så starkt där. Efter en stund sätter han sig vid bordet och rullar sig en cigarett. När han är klar tar han fram tändaren och sätter glöd på den. "Nu ser du så där fundersam ut igen", säger han och drar ett bloss. Jag hinner inte riktigt förstå vad han sagt innan han blåser ut röken och tilllägger, mest för sig själv, "som vanligt...". Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade inte tänkt på någonting. Så vad jag får ur mig blir det klumpiga svaret "Bara för att jag ser fundersam ut betyder det inte att jag tänker på något speciellt". Jag ler och han för cigaretten mot munnen igen.
Lukt
När jag vaknar och känner doften av dig från min kudde saknar jag dig. Doften är rå samtidigt som den är så delikat lätt. Din huds parfym.
Jag vet att det är konstigt när vi är nära varandra och jag helt plötsligt tar tag i din arm och luktar på den. Jag kan inte låta bli. Din doft får mig att lyfta och bli lätt.
Du doftar som den ljuvaste, vitaste blomma som överlevt vintern. Så liten att jag bara kan uppfatta en bråkdel av dess hela doft. Detta blandat med den människa du är, en ton av svett och den obestämbara lukten av hud.
Och trots att jag borde byta mina gamla, smutsiga sänglakan så tänker jag vänta med att göra det, vänta tills du kommer hem igen, så jag kan uppfyllas av din doft.
Det bullrar i mitt bröst
Det bullrar i mitt bröst
Jag finner mig svängande
en pendel på väg att spåra ur
En blixt i mitt huvud när jag ser
hur du ler
Det bullrar i mitt bröst
Det saknas blod i min kropp
mitt hjärta racear mot adrenalinet
stum och dum är jag
när du ler
Jag finner mig svängande
en pendel på väg att spåra ur
En blixt i mitt huvud när jag ser
hur du ler
Det bullrar i mitt bröst
Det saknas blod i min kropp
mitt hjärta racear mot adrenalinet
stum och dum är jag
när du ler
