Nu
När kroppen växer
När skelettbonkaren flyttat ut
När bussar inte stannar
När kyssar betyder så mycket mer
När rummet är rent
När man funderar om man borde våga älska
När en varm arm torkar tårar
När man smyger naken runt i främmande hus
När ruset inte längre har råds med
När tandkött blöder i handfat
När socker smakar äckligt och skyldigt
När minnet sviker
När engelska känns helt rätt
När alla andra har sina planer
När flöjten smyger sig in i mitt hjärta igen
När tungor smyger över kroppar
När kärleken vill vinna
Söndag
Jag känner mig så, ... ensam
Sömnlös
Håller på att explodera snart.. Jag tappade humöret totalt idag och behandlade alla som som dom vore insekter under mina skor, sjukanmälde mig på grund av detta och en mild huvudvärk. Sedan blev jag ignorerad av min kärlek, sviken av mina vänner. Har nog inte varit såhär förbannad på länge.
Fan ta er!
Nattliga funderingar
.. Jag vågar inte släppa taget
Hjärtat slår i takt
och därinne slår jag med knytnävarna hårt mot benen och köttet
Torr och Våt
Jag kan inte mäta tiden.
Om den går fort?
Jag tar upp mitt block och penna igen.
Ser svarta blommor slå ut på väggarna.
Känner lusten i ådrorna.
Hör miljoner sängar sjunga.
Om jag grät,
skulle då tårarna ha färg?
Om mitt blod läckte,
skulle det då torka?
Om mitt hår klipptes,
skulle det då skrumpna?
Droppen som rann ut
Svettiga lakan
men, skrik och slag
Vanmakt och besvikelse
istället
Ett brev till mig själv
Jag hoppas du mår bra. Själv känner jag mig väldigt deppig idag. Vaknade idag och bestämde mig för att baka halloween cupcakes. Jag skrev en lista över saker att handla, duschade och fixade till mig, men nu känner jag inte för att gå längre. Lusten bara dog. Jag känner mig ledsen nu och vill, egoistiskt nog, ha uppskattning. Jag vill att min kärlek ska ringa och säga att jag är bäst och att han vill ha mig hos sig.
Men, han kommer inte ringa och han kommer inte ringa imorgon eller i övermorgon heller. Han saknar aldrig mig på samma sätt som jag saknar honom, och jag känner mig uppgiven. Uppriven. Helt söndergråten från de senaste veckorna. Jag hoppas du förstår mig när jag säger att jag känner mig sådär tom igen.
Kommer du ihåg den där drömmen du hade om dig själv? Den där du står mitt på den australiensiska stäppen med långt vilt hår, tighta jeans och svarta stövlar. Minns du hur stark den bilden fick dig att känna dig? Inte ens den bilden får mig att känna mig stark längre. Jag känner mig uttänjd och sönderdragen.
När jag ser på mig själv känner jag äckel. Jag kommer ihåg när Moa sa att man får bättre självförtroende och självkänsla när man skaffar kille, och det var sant ett par månader. Nu känner jag mig oönskad och oattraktiv, kanske är det förälskelsens rus som lagt sig.
Jag vill tänka på nuet. Människor är olyckliga för att de tänker för mycket på det som hänt och det som kommer att hända. Jag vill vara stark och tänka på det som finns för mig just här och nu. Jag vill vara stark, men det är svårt.
Vart du än är så hoppas jag att du lever ditt liv och inte tittar tillbaka en enda gång.
Jag älskar dig
från Mig
Ge mig det!
Det vibrerar i bröstet!
Jag vet inte om jag ska gråta av lycka eller sorg.
Jag vill ha allt!
Jag förtjänar det!
Höstglöd
Sena kvällar och långa morgonar i sängen, nos mot nos.
Han är min ögonsten. Jag beundrar var del av honom.
Det blir ljusare runt honom och allt blir enklare.
Han får mitt hjärta att slå hårdare,
vad skulle jag mer begära?
Småsteg
Bombar och brakar,
Illa..
Söndagsmorgon
Jag sov lätt den natten. Vaknade till då och då, såg hur skogen bildade en siluett mot den ljusnande hösthimlen. Ibland kysste jag lätt dina läppar och såg hur du då log i sömnen. När solen smögs sig fram bakom skogen vände du dig mot mig och andades din sovande, tunga andhämtning i mitt ansikte. Dina ögonfransar såg så långa och fylliga ut i morgonsolen, och jag fyllde ut tiden med att betrakta ditt ansikte.
Tillsist gick jag upp för att snyta mig och när jag kom tillbaka låg du där med öppna armar och log mot mig. Jag tror, att någonstans mellan då du tryckte din kropp så hårt mot min under täcket och då jag såg hur dina ögon glittrade när du skrattade, så föll jag hårdare för dig.
Tankar om Natten
Var sann mot dig själv och den du egentligen är
precis som förr
Jag trodde jag hade botat ensamheten, nu kommer den slående i sin fulla kraft och form. Jag känner mig svag och svart, precis som förr, och precis som förr vill jag bli räddad utan att behöva ropa efter hjälp. Jag vill ligga still tills någon griper tag i min arm och drar mig upp frivilligt. Rädslan för ensamheten skrämmer mig så, så mycket. Den gör mig paralyserad, precis som förr.
Jag är så rädd, men jag vill inte visa det. Jag vill inte att någon ska lämna mig när denna någon ser hur hjälplös jag egentligen är. Jag vill inte att dom ska släppa mig, precis som jag alltid släpper dom. sviker. En förkastlig egenskap att sätta sig själv i första rummet. Jag ber om ursäkt.
Och precis som förr andas jag för fort och skriker för högt.
.
Oo ja, det är en sån kväll ikväll.
Natt
Fan, jag vill hända.
Jag vill springa och sedan krypa tillbaka.
Är det bara jag som känner det i luften?
Oförnuft
Kompressor
algen från vattnet
värmen från strålen
Använder din kropp som presskvarn
Kan inte komma närmare nu
Snälla! Närmare!
Tryck!
Vi svettas för världen
Nu får den lov att svettas tillbaka
Det finns en fjäril i din hals
Mina minnen bleknar och i drömparken frodas blomster.
Jag vill ta dig dit. Jag vill se dina ögonlock fladdra.
Känslan av ditt hår, natten med orions bälte. Din okynniga min då du släppte ut håret under konserten. Pilarna av lust som träffar mig var natt.
Det pilträd som fastnat i ditt öga svänger i vinden. En sista kyss, sedan vila.
Brev
Du förstör min litteratur. Jag som trodde att sägen om att bra poesi skapas genom misär var en lögn, du har bevisat motsatsen för mig. Jag är lycklig nu, så sjukt förälskad i dig, men att ha dig borta under en hel vecka får mig att skälva inombords. Jag har försökt att boka in så mycket jag bara kan för att inte ha tid till att sakna dig, men det funkar inte.. Jag vet inte varför men just nu är det bara en massa usla saker som regnar över mig och att ha dig här skulle vara bra för mina nerver, kanske är det därför jag saknar dig så? Jag vet inte varför jag känner så starkt för dig heller.
Jag är så fånig jag vet...
Puss på dig
P.S. Läste precis genom brevet och det är helt obegripligt.. Ursäkta för det..
